Journalismen idag liknar den som funnits runt omkring i världen i flera hundra år men med nya medier som bloggar, Internetsidor m.m. så har den traditionella journalistiken fått en ny uppgift: Att verifiera eller förkasta det som skrivs och debatteras i samhället.
Journalister ska göra relevant fakta intressant att läsa och då är det svårt att konkurrera med de ofta vitsiga bloggar som många följer. I bloggar får dessutom folk kommentera på ett lättare sätt med skribenten än att försöka få en spalt på "åsiktssidorna" i dagstidningen. Problemet med bloggar är att de är just det; åsikter. Det är lätt att sålla ut nyheter och vinkla det till propaganda för sina egna idéer och sin egen ideologi medan tidningarna ska vara politiskt, religiöst av övriga intressen obundna. Hur detta egentligen ligger till kan ifrågesättas. Tidningen New York Times räddades av Adolph Ochs som hade den övertygelsen om att de skulle hålla sig till nyheter och vara opartiska.
Sanningen är det viktigaste inom journalistiken. Alla vet vad sanning är men det kan faktiskt vara svårt att få fram den "äkta" sanningen av en historia. Dessutom kan det som är anses vara sant av någon uppfattas som falskt av en annan. Man minns saker olika och de flesta minnen ändrar vi faktiskt på utan att veta om det. Det viktiga för en reporter är därför att intervjua flera personer från samma händelse för att söka efter den version som är mest sanningsenlig. Som Patty Calhoun uttryckte det: "But you can certainly persue accuracy and fairness and the truth, and that persuit continues". Nya medier har oftast inte den ambitionen eller tid att leta efter sanningen bakom en händelse eller ett uttalande. Även många offentliga personer har egna sidor eller bloggar precis som företag och där man enkelt kan radera de negativa kommentarer de får. Då ser det ut som att de flesta håller med och kan på så vis påverka de som först varit skeptiska till att ändra åsikt.
Många "nyheter" som diskuteras i de nya medierna är heller inte vad de flesta skulle anse som relevanta utan klassas som skvaller. Det kan vara saker som inte ens anses betydelsefullt nog att nämnas i en dagstidning. Oftast är det ändå så att någon med sin blogg vill kommentera en nyhet som skribenten hört eller läst. Det öppnar för debatt och är väldigt intressant då alla möjliga argument dyker upp i kommetarfältet och oftast uttalar sig någon som är insatt i det hela. Det är ett utmärkt sätt att samla in fler argument för att sedan bilda sin egen uppfattning om fenomenet. Få saker har kanske fått den uppmärksamhet som debatten om vargjakt. Framförallt förra året. Då skrev både jägare och medlemmar i naturskyddsföreningen frenetiskt för och emot den nya lagen. Mer fakta än som presenterades på nyheterna framkom och togs upp som argument vilket är genialiskt då det är ett av journalistikens syften: "It must provide a forum for public criticism and and compromise".
Då bloggar är resultat av privatpersoner med egna intressen och lojaliteter blir man knappast förundrar över att de kan göra reklam för sina sponsorer och tala väl om dem. Problemet är när detta förekommer i nyhetsvärlden. Ibland bakom ryggarna på journalisterna som med skandalen med Los Angeles Times där affärer med en sportarena skedde med tidningen samtidigt som de mottog bra publicitet från reportarna, i annat fall som hos Fox där intervjuer i första hand sker med någon sponsor. Det är klart att tidningarna vill sälja fler upplagor men att bli beroende av några få, stora sponsorer är riskfyllt.
Jag anser att de principer som Bill Kovach och Tom Rosenstiel radar upp sammanfattar journalistiken bra. Problemet är väl då den mänskliga faktorn och saker som girighet. Man måste tjäna pengar för att överleva och att lösa det ekonomiska problemet med att få en tidning att gå runt genom statliga subventioner skulle bara komplicera läget som granskare av statsmakten. Det som oroar är då den trend som många uppfattar finns hos tidningar och nyhetskanaler med mer tydliga värderingar och intressen. Som de båda författarna till boken The elements of journalism konstaterar så finns inte något sådant som objektivitet i bemärkelse att vi kan vara helt objektiva. Vi har olika bakgrundshistorier som formar hur vi tänker och vad vi uppfattar som rätt och fel. Men att ha det som arbetsmetod, att försöka ställa sig utanför det man skriver är en viktig grundbult i hur man skriver en artikel. Vi har alla olika värderinga, därför borde det finnas flertalet olika tankar om rätt och fel på en nyhetsbyrå om inte styrelsen går ut med att tidningen står för ett visst synsätt. Trenden måste brytas men då krävs det en gemensam insats eftersom de som inte håller sig oberoende och objektiva tjänar mer. Då måste läsarna visa sin ståndpunkt och överge tidningen/kanalen. Det blir återigen en fråga om vart lojaliteten ligger. Är den hos pengarna eller hos samhället?
Jag ser verkligen de nya kanske mer sociala medierna som ett komplement till de traditionella men så vet jag också att man ska ta det sägs av privatpersoner med bestämda åsikter med en nypa salt.
