Jaha, så sitter man här igen. Det är en augustikväll och sommaren har, som Lars Winnerbäck så vackert uttryckte det, regnat bort. Snart är man tillbaka på Campus i sin lilla, lilla etta som har den där mysiga "fängelsehåla"-känslan som alla eftertraktar. På något sätt kan jag inte låta bli att undra hur jag hamnade här och hur det kommer sig att ingenting blir som man tänkt sig? För bara ett drygt halvår sedan hade jag helt andra planer vad det gäller boende, plugg m.m.
Då kommer frågan har det blivit bättre eller sämre? Ingen aning faktiskt men livet är ganska spännande på det viset att inget är förutsägbart och allt kan ändras på en dag, på både gott och ont. Alla gör vi misstag och har ofta halvt orealistiska drömmar och idéer vilket gör oss sårbara för verkligheten men varken drömmarna eller verkligheten lämnar oss orörda. Vi skapas av våra erfarenheter och minnen men också drömmarna. Vi är allt bra komiska skapelser med olika viljor/medvetenheter instängda i en och samma kropp. Vare sig man kallar det för detet, jaget och överjaget eller helt enkelt hjärtat, jaget och förnuftet. Jag gissar att vi alla minst en gång har lyssnat till det ena och sedan undrat om vi inte borde ha gjort tvärtom och vilket liv det skulle ha resulterat i. Alla beslut har ofta lite "butterfly-effect" över sig så att ett beslut ofta leder till en hel del andra som man kanske aldrig skulle ha behövt tagit och på så vis eskalerar tills man har ett helt nytt liv, allting baserat på ett enda beslut.
Så vad vill jag säga med allt det här? Jo kanske just det att (lite kliché-artat) sommaren är som livet: kort, fylld av överraskningar och regn och den blir aldrig som man först tänkt sig den..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar