Blogg B: Etik i medierna

Den lilla rösten...

Med en nybakad kanelbulle (dagen till ära!) i ena handen och en kopp te i den andra låter jag tankarna vandra in i lite djupare banor. Hur mycket får man skriva eller visa i media utan att kränka en persons integritet? Samtidigt som man som journalist ska se till alllmänhetens intressen. Så kommer jag till mordet i Malmö och de olika redaktionernas reaktioner på det som inträffat. Vem har agerat rätt?

Aftonbladet eller Sydsvenska Dagbladet? Av rena principskäl lägger jag utan en tanke min röst på Sydsvenskan men om man sedan börjar fundera så blir det mer tveksamt. Att inte nämna bloggen eller de religiösa motiv som kunde ha legat bakom dådet gör att folk gärna drar sina egna slutsatser. Särskilt om de sedan får reda på "sanningen" från någon blogg som menar att tidningarna inte vågade publicera all information. Tidningarna framstår då som korrupta som medvetet döljer uppgifter som kan göra att invandrarfientliga organisationer såsom SD stegar framåt. Att sedan, som Aftonbladet gjorde, "hänga ut" två unga killar och berätta i stort sett allt från deras personnummer till skostorlek går mig starkt emot. Särskilt då det var så tidigt i utredningen och då de vid publiceringen endast var misstänkta.

Själv skulle jag nog ha försökt hitta den "gyllene medelvägen". Jag hade nog skrivit om bloggen men noga understrukit att åklagaren bedyrade att betydligt mer triviala motiv låg bakom. Stig Hadenius som debatterat i DN om att man ska publicera uppgifter om namn m.m. för att kunna förhindra brott verkar anse att det är bättre att be om ursäkt än om tillstånd. Jag kan till viss del hålla med i hans logik men det är svårt att reparera ett skadat rykte med ett "vi ber om ursäkt". Alla böcker jag hittills läst om journalistik och de spelregler som finns för press och övrig media säger alla samma sak: "Publicera så lite som möjligt om en person så länge som det inte ligger i allmänhetens intresse" eller lite vackrare formulerat "överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning"(citat ur Etiska regler för press, TV och radio). Ganska luddig formulering men det betyder också att varje fall ska behandlas separat. Det innebär att det är olika personer som använder sig av reglerna och på så vis får fram olika tolkningar av vad som anses acceptabelt och inte, på gott och ont. Hade reglerna blivit tydligt nerskrivan i en lagbok hade variationerna i tolkningarna blivit mindre. I Yttrandefrihet och tryckfrihet tar de därför upp varför de etiska reglerna inte finns formulerade i lag: vad som anses moraliskt och etiskt korrekt ändras i och med att samhället också gör det. Det blir väldigt jobbigt att skriva om lagen så fort något som förut var sekretessbelagt nu anses vara acceptabelt att trycka

Mycket handlar faktiskt om väldigt enkla humana regler: Behandla andra som du själv vill bli behandlad och lyssna till ditt samvete. Det kan vara svårt att sätta sig in andras situation, speciellt om man har asbergers eller liknande men annars tycker jag att det är en utmärkt grundregel för de flesta sammanhang i livet. Annars finns ju den lilla rösten eller samvetet som med mer eller mindre hög stämma (beroende på person) berättar för oss vad som är rätt eller fel. Kan man sova gott om natten har man antagligen lyckats. Det är samma teori som uttrycks i The elements of journalism där de inte behandlar pressetik som ett eget ämne utan något som genomsyrar allt journalistiskt arbete "Journalists have an obligation to exercise their personal conscience" (citat).

Mina utlägg börjar bli lika lösa som formuleringarna kring pressetik men mina sista kommentarer till tidningarnas agerande kring mordet i Malmö är att båda gjorde fel. Att publicera informationen om bloggen kan anses vara onödigt då det inte hade något med mordet att göra men eftersom det annars kan leda till spekulationer anser jag att det är av allmänintresse. Om inte annat så berättar man det för att tysta ner dessa rykten med fakta från åklagaren. Jag skulle inte heller själv velat hamna i den sitsen som ungdomarna skulle ha gjort om det, efter Aftonbladets artikel, visat sig att de var oskyldiga; utpekade av samhället som mördare för sin trosuppfattning.

Personligen litar jag mest på det egna samvetet och min egna lilla röst!

//Linda